florsocker

Hej hopp i backen!

Ja hur tusan sammanfattar man den senaste veckan? Jag har åkt fram och tillbaka som en jojo den senaste tiden men kan nu njuta av ett konstant arbete framför datorn de kommande 3 månaderna...yey.

Först åkte jag över till Gotland för att göra en intervju till min uppsats. Samma dag som jag kom dit hade jag bokat in fika, shopping och matfika. Så fullt ös direkt, även om fikat var i lugn och ro så var det ju faktiskt med en som inte kan sitta stilla. Men det var trevligt, kände ett liten sting i hjärtat så fort jag landat på öin faktiskt...so meny memories...snyft. Man blir ju faktiskt känslosam bara man ser Åhléns och kränku för att inte tala om platsen där gamla Bettan dog (för er O-insatta: gamla Bettan var min kära skruttibangbang bil). Nåja, när fikat var klart och jag fått en guidad tur av skolan som förändrats en del (nej labbet låg inte där det skulle...), så var det dags för matfika med skoje. Skvaller, lite hederligt "skitsnack" och en trip down memory lane...fan va roligt det va att träffa henne igen J . Dag två spenderades till största delen på biblioteket där jag skulle göra min undersökning, det gick för övrigt ganska bra...tror jag. Mitt på dagen tog jag i alla fall en paus på ett par-tre timmar för att fika med G och hans riktigt söta unge A. Det var ju i alla fall semeldagen så bakverk kunde man ju bara inte vara utan. En notering: Barn på 1 år tycker inte att semlor är någon höjdare...

På onsdagen for jag hem igen, en aning tyngd av att lämna det kära öskrället igen.

Ingen rast ingen ro, väl tillbaka var det bara till att knata upp för stans enda backe och lämna in bandspelaren som jag lånat. Hemma var det bara till att börja packa igen för tro inte man kan stanna när man väl fått upp farten (beskrivs visst inom fysiken som "tröghet"..hmmm..). På torsdagsmorgonen körde jag och sambon norrut, cirka 6 timmar senare var vi framme i Sälen (inkl. raster såklart...). Det intressanta var ju att när vi trodde att vi var framme...ja då var vi inte det. Stöten låg visst ytterligare 3,6 mil bort så det var bara att köra uppför berget och till "byn" som låg allra sist på vägen..oh well..det är man väl van vid : P . Nåja, vi började med att checka in och sen köra ner och kolla in stugan, riktigt nice... Efter det åkte vi tillbaka upp till "torget" för att hyra skidor och snowboard (om ni gissade att skidorna var mina så grattis...). Ha ha..de stackarna fick verkligen jobba med mig..eller ja det var en kille som jag mer eller mindre följde efter där inne och ställde massa "dumma" frågor till, som t.ex. "hur vet man att pjäxan passar?" och "hur tusan knäpper man spännena egentligen?". Jag har ju aldrig åkt skidor förut (nej farfars gräsmatta i slutet på 80-talet räknas inte) så det är ju bäst att hänga med från början.

På fredagen var det dags att försöka att åka med de där grejorna på fötterna..shit pommes frites! Har ni sett Sällskapsresan Snowroller? Förstår precis vad stackars Stig Helmer kände när han provade pjäxorna. När det gäller att bromsa och svänga ska visst samma principer gälla för skidor som för skridskor...men det vetej tusan, skidor kan man ju knappt röra sig i. Nåja vid första testet ner mot det torg där de lättare backarna finns tappade jag balansen nästan direkt MEN jag vill påpeka att det var den enda gången jag föll...medans jag åkte skidor..ehm..ja jag återkommer till det. Min första kurs började vid 13-tiden på eftermiddagen, innan dess hade jag hunnit få gräsligt ont i smalbenen av pjäxorna. Det gick bättre för sambon vill jag påpeka...han hyrde ju sin snowboard, beställde en halvtimmes privatlektion och gav sig sedan upp i backarna efter några riktigt uppmuntrande ord från sin lärare som var imponerad över hur snabbt han lärde sig...nåja tillbax till mig. Jag begärde att vi skulle få lära oss att bromsa först, som tur är så var det nog planen. Jag fick lära mig att åka i knappliften i barnbacken och sen var det "bara" att börja öva. Vi fick bromsa hela vägen ner för backen några gånger för att få in snitsen innan vi började öva på att svänga. Det fanns visserligen inga kalle anka och musse pigg figurer i barnbacken men det gick hyfsat ändå. När dagens lektion var slut fick alla veta vad vi skulle öva mer på...jag hade uppenbarligen övat mest på att bromsa så hon tyckte helt enkelt att just Svänga vore ju en idé att öva på. Efter dagen i backen var vi helt slut, den dumma nattklubben öppnade inte förrän vid 22:30 och så mycket friskluft som vi fått i oss så var vi ju dåsiga redan vid 18-tiden...haha ja det blev let´s dance, lite likör och mys på soffan istället.

På lördagen övade jag tack och lov i en timme innan lektionen, det hade nämligen blivit plusgrader och snön var helt hemsk...i alla fall för en nybörjare, det där islocket som skapats ovanpå snön var inte att leka med och krävde sin tid att vänja sig vid...inbromsningarna tog ju dubbelt så lång tid. Det där med att trilla utan att åka då...jo det var såhär att jag skulle testa knappliften i en annan nybörjarbacke. Den liften började dock med ett knyck eftersom den gick snabbare än den andra. Detta resulterade i att jag for i backen och kasade med ett tiotal meter upp...baklänges...innan jag lyckades haka loss mig. Sen återstod ju bara problemet med att lyckas åla sig åt sidan, få av skidorna och lyckas ställa sig upp... kuligt värre...nix pix sa jag och gick tillbaka till barnbacken för att öva lite där först. När det väl blev dags för lektion skulle vi va i backen jag nyss ålat omkring i så där hade jag liftfolket att hjälpa mig varje gång jag skulle upp för backen. Det gick bra sen...typ, förutom den gången jag bara fick knappen i handen och började åka baklänges efter att ha tappat taget...bara en meter men konstigt att ingen fick en stav i ögat....och förutom den gången jag bad om hjälp och människan bara satte knappen mellan benen och släppte vilket resulterade i att jag flög framlänges. Liftvakten kom och bad om ursäkt men det roliga började när hon skulle hjälpa mig upp. Jag överdriver inte om jag gissar att det tog 5 minuter. Det lutade för fanken åt alla håll och när hon väl trodde att jag stod upprätt trillade jag igen, denna gång låg jag precis under knappliftarna som rullade förbi så fint ovanför mitt huvud. Efter att ha kämpat ytterligare ett par minuter var jag uppe men åt fel håll, men det var lugnt för resten av min grupp väntade så snällt på mig i backen (..ja nästan lite skämmigt...men det ligger inte för mig att skämmas...fasen det slog mig nu att jag skulle kunnat tjäna pengar i någon såndär "roliga hemvideor" om jag bara fått det på band  fniss* ). Jag lärde mig svänga ganska bra, hade lite problem med att få skidorna parallellt i svängarna så det var nån halv variant av plog och sväng med parallella skidor. När jag väl började få in snitsen så ökade farten, konstigt nog var det lättare att svänga då. Vi åt lite lunch och drack lite choklad och åkte sedan ett tag till, sen var det dags att lämna in skidorna. Hade kvittot i stugan eftersom ingen hade vett att säga att vi behövde den så vi var tvungna att köa igen å stackars sambon åkte och gick och kämpade för att hinna hämta det. Nåja, väl inlämnade var det stugan som gällde, lite sista myspys innan vi var tvungna att åka dagen därpå.

Det var ju riktigt roligt det där, inga brutna ben så det måste räknas som succé!

  

                                          Barnbacken,  låt er inte luras den är knepigare än vad man kan tro...