LEGOLAND

HEJ!

Har varit i Danmark för att hälsa på min brorsa och gå på LEGOLAND! Det har varit en ganska jobbig helg eftersom större delen av tiden har spenderats i bilen men fanken va kul jag haft, till och med vädret samarbetade!


 

Dagen vi kom ner till Billund spenderade vi hos min brorsa där jag med beundran, och en stor portion avundsjuka, stod länge och väl och studerade hans fina Star destroyer i lego. Vi va också och åt midda på en restaurang, eller ja pappa satt förståss och tittade på matchen mellan Sverige och Tyskland men han (liksom landslaget verkar det som) behövde vila sig lite.


 

Dagen på LEGOLAND var desto mer action fylld, så roligt har jag inte haft på ett bra tag. Det ironiska där är att jag inte varit där på 22 år och jag tror jag hade roligare denna gången. Vad jag än gjorde där så tyckte jag det var askul, allt var fascinerande. Vi åkte i princip bara lugna turer, sånt som alla kunde vara med på. Detta inkluderar pluttesmå tåg av flera olika varianter plus en lika lugn båttur. Min farsa är ganska rolig ibland, fast de som inte känner honom vet inte alltid när han skojar. Vi satt i ett av de pluttesmå tågen och ska precis åka iväg när han klart och tydligt utbrister ”Inget bälte? Det är ju första loopen som är värst”. Varpå man ser hur de som sitter närmst börja vrida lite nervöst på sig och titta bakåt för att se om han skojar.

 


Jag tog foton nästan hela tiden och var barnsligt förtjust i alla åkturer. När jag nästan satt och klappade händer av lycka i turen med den långsamma båten, ja då tittade jag bakåt bara för att inse att ungarna satt och var uttråkade till max...ja ungar nu för tiden. Självklart köpte jag en ny indianfjäder och när jag och brorsan åkte en berg ó dalbana köpte jag till och med kortet de tog när vi susade fram i den lilla gröna draken. Den turen börjar för övrigt jättelugnt med en liten rundtur bland stora legofigurer bara för att sedan stanna till och skjuta iväg en till den actionfyllda delen. Man lär ju bli förvånad om man missat att det är en berg ó dalbana...

 


Nån av de där tågturerna kanske vi skulle skippat, jag tänker speciellt på den där troligen två vuxna människor inte skulle försöka trycka ner sig i. Jag och mamma fick precis plats bredvid två taniga 12 åringar (tror de va typ så gamla) medan brorsan och pappa försökte sätta sig jämte varandra...fan va jag skrattade. Jag skrattade inte åt ett misslyckande utan för att de faktiskt lyckades klämma sig ner bägge två. Trodde aldrig att de skulle lyckas ta sig loss sedan, eller som de sa ”vi hade suttit kvar även om vagnen gjort en loop”. Innan dess åt vi middan i riddarborgen och sist av allt drack vi Ice slush på ”ice slush paradise”...dä ni.

 


Det kändes nästan lite deprimerande när dagen var slut, men fika tog vi i alla fall ”hemma i stugan”. Fick passa på att snacka med brorsan en hel del också eftersom han skulle jobba dagen efter då vi skulle köra hem. För på måndagen var det en vanlig måndag igen och hemfärden började i det härliga regnvädret (observera ironin).

 


Danskarna är ganska speciella, man förstår inte vad de säger och de röker överallt. Men fixa nöjesparker det kan de! Självklart måste min något annorlunda humor få poppa in här också, kom ihåg att jag var ganska trött hela resan. Men jag tycker i alla fall att ortnamn som ”Bindeballe”, Lindeballe”, Förstballe” och ”Lilballe” är roliga. Kom igen...nog låter de i alla fall liiite kul.

  


Måste bara kommentera fotbollen också, genom att säga att jag inte är ett dugg förvånad över att Sverige förlorade. Däremot tycker jag att matchen mellan Holland och Portugal var så dålig att den var rolig. Det va längesedan jag faktiskt tyckte att en fotbollsmatch var underhållande. Igår slötittade jag på Ukraina mot Schweiz, vilken lååååångsam jäkla match. Men straffsparkarna var i alla fall lite kul och jag hejade på Ukraina så det slutade ju bra. Vet inte riktigt varför jag inte ville heja på Schweiz, om det beror på deras förbaske gökur eller på att en spelare heter Vogel låter jag va osagt och lämnar därmed det åt spekulationerna.

  



Suck va är en dag på LEGOLAND? Jo jäkligt kul! Speciellt om man är sådär 25 år gammal.

 

: ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : ) : )

  

LEGO LEGO LEGO BYGG BYGG BYGG!!!



LegoSkelett


Två sorters mesar

Glad midsommar!


Ja ha, då har man varit iväg en vecka och tiden har bara susat förbi. Var tog mitt sommarlov vägen? Läste nyss i tidningen dessutom att just den veckan jag börjar jobba (v.27) drar den där eländiga politikerveckan igång i almedalen. Den "förväntas slå rekord" i år med antalet folk...blääää, det är ju inte så att jag ska jobba i biblioteket som ligger på andra sidan vägen av spektaklet.

Nu vidare till min fina bloggrubrik, jag hade nämligen tänkt att ta upp två sorters mesar varav den ena är mänsklig och den andra..ja en pippifågel.


1. Den mänskliga mesen

Här syftar jag de de "stackars" fotbollsspelarna som jag sett ganska mycket av på sista tiden, VM i all ära men vad håller karlarna på med? Har aldrig sett så mesiga men. Istället för att ta en smäll ska de fejka (något kvinnor annars har beskyllts för) baraför att kunna lura domaren att ge dem frisparkar och det andra laget gula kort. Ibland ser det ut som om de faller av bara vinddraget av en annan  spelare och sedan ligger de och bölar på marken. OCH det spelar inte någon roll var de träffas, nog fanken håller de sig alltid för smalbenet...en av de få ställen som har skydd. Med tanke på vad de har betalt borde de bita ihop även om någon "råkar" fälla krokben på dem. Är lagen så dåliga att "grinpellarna" måste vinna matchen åt dem genom att falla ihop av en vindpust? Nä nog snackat om detta, även om det här ämnet råkar beröra det jag tycker är mest irriterande med fotboll. Alltså förutom det faktum att ett gäng karlar springer runt i färg glada kläder efter en läderboll som knappt syns på tv, i ungefär 90 minuter....utan att de ibland lyckas göra mål en enda gång. Så varför tittar jag på skiten? Jo för det är lätt beroendeframkallande.

2. Pippifåglarna

Oki så det är egentligen ingen mes jag ska tala om utan pilfinkar, duvor och skator, men hur petiga behöver ni va? För det första så vill jag bara förtydliga att jag tror att fåglar är organiserade och har lokala maffiagrupper. De är inte så söta som man tror utan små och ondskefulla, med det sagt kan jag börja.
Bevis nummer ett (för den här veckan..annars har jag fler) är när jag va inne i stan och köpte glass. Då satt det små pilfinkar framför mej och kvittrade lite glatt för att fjäska till sig smulor av struten. Eftersom jag inte brukar ge dem nåt förren jag är klar ignorerade jag dem. Genast bytte de personlighet till sina rätta jag och blängde mig rätt in i ögonen och antog ett mer skrikande ljud än det harmoniska kvitter de tidigare utstött. De satt på rad, blängde och lät hotfulla ända tills min moster slängde lite av sin strut längre bort. 
Bevis nummer två är maffia skatorna utanför huset, de är alltid i grupp och styr området med järn..klo.   
Bevis nummer tre är en duva som satt och såg lite lagom smådum ut, som de brukar göra. Helt plötsligt började den rycka upp penséer ur jorden och sedan plocka av blomma för blomma på den andra. Ah ha! tänkte jag, det är pippifpåglarnas fel. Under decennier (eller kanske mer) så har rådjuren beskyllts för denna typ av vandalisering men det är istället en organiserad grupp fåglar som sköter detta. Finns det egentligen några bevis mot rådjuren? Foton? Video? Nix inte mycket, så beware of the birds!


Nu är det i alla fall midsommar, så jag ska snart käka sill och potatis med jordgubbar som efterrätt. Supernice : ) 

Några funderingar

Hejsan!

Vill bara få ut mig några tankar och funderingar som poppat upp i huvet under de senaste dagarna.
Dessa är som följer:

1. Beckhamns deodorant som sägs skada testiklarna...fråga: Var spayar de deon?

2. En kvinna som lider av kronisk depression uttalar sig i tv om att hon anser att de är lyckligt lottade i hennes kommun...fråga: tillfällig optimism? 

3. Hur fasen lyckas jag bli anfallen av en senapstub? Den högg mot mig när jag öppnade kylskåpsdörren och lyckades bita mig på magen med sina vassa tänder (oki sin vassa bakdel..men ändå). 

4. Varför blir jag alltid tagen av sportsändningar fast jag egentligen inte tycker om sport. Det är OS all over again! F** jäkla fotboll, det är ju den tradigaste jäkla sporten också och ändå undrar jag " När spelar Sverige nästa gång?". Börjar till och med lära mig reglerna, igår märkte jag till exempel när kommentatorn sa fel. Varför vet jag när det är inkast och när det är hörna?  It´s madness! Madness I say!!!


Nej nu behöver jag lite jordgubbar
 


Flyg fula fluga flyg

Hej och välkomna!

För att Ni ska få en inblick i mitt liv och förstå hur det fungerar väljer jag att istället för att berätta om mina intressen, berätta om hur en dag i mitt liv kan ser ut.

Det var dags att åka till Sölvesborg, skulle bli nice med lite sommarlov innan det är dags att jobba flera veckor. ”Kaos” är väl det mest passande ordet jag kan använda för att beskriva denna händelse, samtidigt som det är en helt ”normal” episod av mitt liv. För det är nämligen så, att mitt så kallade normala liv består av kaos som främst framkallas av Ironiguden. Låter detta underligt? Flummigt? Kanske rent av lite småtokigt? Läs då följande sammanfattning om en av mina vanliga dagar och ta i beaktande att det egentligen inte är något under denna dag som förvånar någon som känner mig.

 

15 juni 2006

 

Efter gårdagens totala förvirrelse med en sambo som tog sista tuggan på middan när taxin kom för att köra honom till båten, kände jag mig inte så välförberedd för min egen resa som jag skulle velat. Dock packade jag det sista och ringde efter en taxi som skulle ta mig till flyget. Till min förvåning så sa taxichaffisen i princip två ord, hur ofta händer det? Nåja det var väl ett sidospår, men i alla fall, så började krånglet redan när jag var framme vid flygplatsen. Jag hade stressat till flyget eftersom det stod att jag var tvungen att checka in senast 30 minuter före avgång...jo eller hur de öppnade inte ens incheckningen förrän dess. Väl incheckad fick jag, efter att ha väntat i 20 minuter, veta att planet skulle vara försenat i cirka 20 minuter (vilket visade sig vara 30 min.)! Eftersom jag inte skulle ha särskilt mycket tid till godo för att hinna till nästa flyg blev jag en aning stressad (läs: skitstressad), så jag frågade en anställd hur jag skulle göra. Hon var jättetrevlig och sa att hon skulle hämta mitt bagage och så jag själv kunde ställa det vid planet och därmed skulle jag också få min väska direkt på Bromma så fort jag steg av planet. Hon skulle även se till att någon kom och visade mig vart jag skulle ta vägen. Finemang! tänkte jag och hoppades att jag skulle hinna med nästa flyg. Då kom jag på den brillianta idén att byta pinkod på min mobil. Eftersom jag nyligen skaffat nytt abonnemang och ville vara säker på att jag kom ihåg siffrorna när jag startar den igen (ska ju va av på flyget) så verkade detta som en god idé. Kruxet var bara att jag tänkte på fel kod vilket gjorde att jag istället låste telefonen som skrek efter en puk-kod istället. F** He*** Jä*** skit tänkte jag som självfallet inte hade koden på mig. Flygturen gick i alla fall bra, sträckan Gotland – Bromma är inte längre än att man knappt hinner komma upp i luften förrän det är dags att landa. Landningen ja...den var väl sådär, en duns och sedan en tvärbroms, nåja jag är glad att den gick så pass bra.

 

Stressad som f** slängde jag mig av planet så fort de fick dit trappan, bara för att få stå och vänta på min väska. Då ser jag att de lastar den på vagnen i alla fall och jag frågar en annan som jobbade där varför jag inte fick den. Hon gick och frågade och de sa bara att vi var framme i så pass god tid att de tänkte ta väskan till bandet istället. Ja men va f** säg det då tänkte jag och blev skitsur, skulle jag stå och vänta på en väska som aldrig kom? Jag sa att jag ville ha min väska som de lovat men de struntade i mig. Jag fortsatte att trilskas (notera: jäklas aldrig med mig) krävde min väska och sa att jag hade bråttom. Då ställde de bara av väskan jämte planet, tryckte gasen i botten och körde iväg med alla andra väskor! Jag fick gå under vingen hoppa över nån jädra slang och sen springa in med väskan till incheckningen. Tur för dem att jag hann checka in i tid. Väl inne i vänthallen är det nån liten unge som ”pratar” med sin gälla röst och låtsas köra på sin mamma med sin väska. Han håller på så en lång stund och mitt tålamod börjar tryta. Jag tänkte ”vänder sig mamman om så ska jag blänga lite illvilligt så hon fattar att ungen är skitjobbig”. Visst fasen vänder hon sig om just då men på grund av min förvåning (och jag blir inte förvånad så ofta) så glömde jag blänga...det var nämligen Mi Ridell och hennes son. Låter detta lite hycklande, att glömma blänga bara för att hon är kändis? Ja det gör det säkert, men jag ska säga det att den som får mej att bli stum förtjänar en viss respekt.

 

 

 

Tillslut kom jag i alla fall på det förbaskade planet (pustade ut lite försynt, vet bättre än att ta ut segern i förskott) och satte mig för att läsa tidningen. Det var faktiskt en ganska lugn resa och jag fick i mig lite välbehövt kaffe. Det var inte farligare än så och den piloten var dessutom bättre på att landa. Väskan kom till och med fram och jag kunde slappna av i bilen en stund. Dock var jag var tvungen att ringa till mobil-folket när jag kom hem för att försöka få tag på min puk-kod. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort då nåt snille hade grävt av en telefonledning i Skåne, vilket gjorde att även Sölvesborg inte hade något fungerande nät (suck!!!). Jag fick alltså vänta på att de fixade det innan jag kunde övertyga mobil-folket om att Jag är Jag så att jag kunde få koden och låsa upp telefonen. Av någon anledning tittade jag på fotbollsmatchen samma kväll och blev lika förvånad som alla andra över att Sverige gick vidare (till o med piloten påminde passagerarna om matchen och sa att vi inte skulle missa den och hålla tummarna för landslaget...o by the way..tack för att ni reste med oss...). Efter denna lite för spännande dag sov jag faktiskt ganska gott sen.

 

Nå vad säger ni? Har jag verkligen överdrivigt i mitt påstående om kaos och Ironiguden? Fast ni förstår kanske, att för det mesta brukar saker och ting lösa sig...min väg dit brukar bara vara lite extra krokig ibland...eller alltid...


Första inlägget

Välkommen till min nya blogg!