Vad hände egentligen?
Hej!
Är en aning förvirrad, är det kanske stressen som satt sina spår eller är allt som vanligt? Det har varit en helt flippig vecka, stress stress stress...
För ett par veckor sedan fick jag tillbax min uppsats nerklottrad med åsikter från min handledare. Han hade åsikter om det mesta, även sånt som min tidigare handledare redan godkänt. Det som irreterade mig mest var hans brist på förklaringar när det gällde stycken som skulle tas bort eller ändras. Kommentarena var korthuggna och i ett tillfälle kändes kommentaren till och med pikande. Jag var arg som ett bi under hela veckan och skickade självfallet ett långt argt brev. Efter cirka en vecka (när jag till o med skickat ytterligare mail för krav om handledning) fick jag äntligen svar. Mailet var kortfattat och klargjorde att han stod fast vid att alla förändringar MÅSTE göras. Jag som nyss börjas coola ner mig efter första mailet blev åter igen arg och har nu morrat i nästan en vecka till.
Idag var det då dags för konfrontation, handledningen var inbokad..nu skulle det redas ut! Jag laddade med en fika för att få i mig lite koffein och socker, det kan behövas tänkte jag.. Väninnan stannade kvar för att vänta tills mitt möte var slut. Jag var övertygad om att jag skulle gå dit, bråka och sedan skaffa en ny handledare...Men men...vad hände egentligen? Väl där fick jag först ett långt tal om handledarens krav på sig själv och andra samt hur bra det hade gått för andra han hade (ett "jag är faktiskt duktig" tal). Sedan gick han sansat igenom de förändringar han tyckte jag borde göra. Jag sa självklart att jag tyckte att han inte verka vilja ge utrymme för de åsikter jag har. På det svarade han bara att jag kan behålla det som är viktigt för mig ifall jag kan motivera varför och skriva det på ett bra sätt...Tror han att jag är tankeläsare? Ifall han bara skriver "ta bort" ska jag då fatta att det är det han menar? Vi kom i alla fall fram till vad jag skulle göra härnäst så jag får ju försöka mig på det innan jag gör nåt mer, kan ju inte byta nu när han faktiskt har gett mig visst spelutrymme. Så nu är jag helt förvirrad...har jag varit arg helt i onödan? Är visserligen fortfarande lite småsur eftersom han inte vill bestämma opponering än, å jag kan ju inte köra över honom nu med att bestämma det själv eftersom vi har kommit överens om det fortsatta arbetet. Är om möjligt mer förvirrad än innan.
Får psykryck på stressen, ska skriva uppsats, packa och plugga B&I, under de senaste veckorna har jag även lagt till bråka med handledare. Suck..djupa andetag kom igen! För ett par dagar sedan visade detta sig genom en kommentar jag fällde. Jag och sambon var på väg ner till konsum:
Jag: Oj vad lugnt det är ute idag (är riktigt förvånad)
Sambon: eh..ja det är det
Jag: Jag har inte märkt det innan för det stormar i mitt huvud
Säger allt tycker jag ...
Nu ska jag se CSI, imorgon är det nya friska tag yeeee haaaaaaa!
Är en aning förvirrad, är det kanske stressen som satt sina spår eller är allt som vanligt? Det har varit en helt flippig vecka, stress stress stress...
För ett par veckor sedan fick jag tillbax min uppsats nerklottrad med åsikter från min handledare. Han hade åsikter om det mesta, även sånt som min tidigare handledare redan godkänt. Det som irreterade mig mest var hans brist på förklaringar när det gällde stycken som skulle tas bort eller ändras. Kommentarena var korthuggna och i ett tillfälle kändes kommentaren till och med pikande. Jag var arg som ett bi under hela veckan och skickade självfallet ett långt argt brev. Efter cirka en vecka (när jag till o med skickat ytterligare mail för krav om handledning) fick jag äntligen svar. Mailet var kortfattat och klargjorde att han stod fast vid att alla förändringar MÅSTE göras. Jag som nyss börjas coola ner mig efter första mailet blev åter igen arg och har nu morrat i nästan en vecka till.
Idag var det då dags för konfrontation, handledningen var inbokad..nu skulle det redas ut! Jag laddade med en fika för att få i mig lite koffein och socker, det kan behövas tänkte jag.. Väninnan stannade kvar för att vänta tills mitt möte var slut. Jag var övertygad om att jag skulle gå dit, bråka och sedan skaffa en ny handledare...Men men...vad hände egentligen? Väl där fick jag först ett långt tal om handledarens krav på sig själv och andra samt hur bra det hade gått för andra han hade (ett "jag är faktiskt duktig" tal). Sedan gick han sansat igenom de förändringar han tyckte jag borde göra. Jag sa självklart att jag tyckte att han inte verka vilja ge utrymme för de åsikter jag har. På det svarade han bara att jag kan behålla det som är viktigt för mig ifall jag kan motivera varför och skriva det på ett bra sätt...Tror han att jag är tankeläsare? Ifall han bara skriver "ta bort" ska jag då fatta att det är det han menar? Vi kom i alla fall fram till vad jag skulle göra härnäst så jag får ju försöka mig på det innan jag gör nåt mer, kan ju inte byta nu när han faktiskt har gett mig visst spelutrymme. Så nu är jag helt förvirrad...har jag varit arg helt i onödan? Är visserligen fortfarande lite småsur eftersom han inte vill bestämma opponering än, å jag kan ju inte köra över honom nu med att bestämma det själv eftersom vi har kommit överens om det fortsatta arbetet. Är om möjligt mer förvirrad än innan.
Får psykryck på stressen, ska skriva uppsats, packa och plugga B&I, under de senaste veckorna har jag även lagt till bråka med handledare. Suck..djupa andetag kom igen! För ett par dagar sedan visade detta sig genom en kommentar jag fällde. Jag och sambon var på väg ner till konsum:
Jag: Oj vad lugnt det är ute idag (är riktigt förvånad)
Sambon: eh..ja det är det
Jag: Jag har inte märkt det innan för det stormar i mitt huvud
Säger allt tycker jag ...
Nu ska jag se CSI, imorgon är det nya friska tag yeeee haaaaaaa!
Kommentarer
Trackback